Match
6 - 4
Ulriksdal IP
10 mars 2013
12:00
Referat
Referat: Sollentuna HC flick - Järna SK flick
I lördags ägde den sista träningen inför den stundande finalen rum och när man närmade sig omklädningsrummet gick det inte att undvika att något speciellt låg i luften. Slå upp ordet sprudlande och ni kommer få svaret ”SHC Ringette Flick dagen innan SM-final”.
När ni ändå har SAOL liggandes framför er kan ni även testa att slå upp Hyperenergi, Tokladdad, Genompeppad och sist men inte minst..Barfotatrippande. Alla svar pekar på ett eller annat sätt även kring dessa ord mot omklädningsrum A8 på Sollentunavallen.
Ja, det sistnämnda ordet sågs upplevas i flertal när tjejerna beordrades att gå med sina skridskor till sliprummet där Lasse och Thomas vässade skridskor i rasande effektivitet.
Frågan från det halvfinska stubbet, ”Varför har ni inga skor på er”, möttes med synnerligen tomma blickar som genom sin tomhet gav svar av modellen ”Mäh..varför man ska ta på sig skor när det bara är sju minusgrader?”
När de nyslipade skridskorna väl hamnat på fötterna och dessa fötter väl skrinnat ut på isen (den här gången utan att någon glömde ta av sig skridskoskydden..inte ens Andrea!) så genomfördes ett bra träningspass där energin inte gick att ta miste på.
Efter träningen följde en kort samling där Chrille agerade både dietist (”se till att äta ordentligt och ingen skräpmat!”), sömnforskare (”gå inte och lägg er klockan 02”) och människa (”jag är också pirrig inför morgondagen”).
Med nyslipade skridskor och korrekt balanserad föda i magarna samlades så 14 pirriga ringettekämpar kl. 11.00 på självaste finaldagen. Fixar-Peter hade noggrant hängt upp tröjorna på plats och när Nelly ramlade in så tog det knappt halvannan sekund innan hennes högtalare kopplats in och ett ytterst välbekant ”Tagga, Tagga, Tagga” dånade längs väggarna.
Lagkaptens-Maggy tog med sig gänget ut för en rejäl uppvärmning medan coach-teamet vände och vred på hjärnceller, laguppställningar och formationer. En inte helt lätt uppgift. Särskilt med tanke på att vi nu stod inför ett ”lyxproblem” genom att ha väldigt många spelare med i laget. Försök att få så jämnt lag som möjligt, samtidigt som vi ska få en hyggligt jämn fördelning av istid, samtidigt som vi har lite för många spelare samtidigt som det är kul med så många spelare samtidigt som alla måste hinna få spela…
Nåväl, efter en stärkande kopp ledar-kaffe (som alltid smakar liiite bättre eftersom det är mycket gratis) och några sista-minuten-justeringar så var laguppställningen färdigritad på taktiktavlan och andra viktiga sysslor kunde nu få uppmärksamheten. Skridskoknytning till exempel...
Med nu nyslipade, nyknutna skridskor, välbalanserad föda i magarna och i övrigt mjuka och uppvärmda kroppar var det dags för en sista genomgång inför matchen, där det poängterades saker som att åka mycket skridskor och åka ännu mera skridskor.
Efter avklarad uppvärmning på isen där man nog kunde skönja en viss darrighet inom vissa vita matchtröjor – och desto mörkare ledarjackor - så ställde lagen upp på blå linjerna för att lyssna till en smula försenad nationalhymn. SHC-tjejerna stod uppställda i ett led av typen krusidull, men efter några effektiva utrop från båset blev ledet rakare än en hårnål.
Så äntligen var det dags att dra igång det vi alla väntat på!
Domarna blåste i pipan och redan i första bytet skulle det visa sig att tjejerna minsann skulle få slita rejält om man skulle försvara SM-titeln från ifjol. Järna skulle knappast ge bort de ädlaste medaljerna utan kamp. Med risk för att bli anmäld till svenska klyschgranskningsnämnden så kan man säga att spelet böljade fram och tillbaka, där målvakterna på respektive sida såg till att ringen borta från farligt område.
Det var inget briljant spel vi fick se, utan mer av modellen riv och slit. En annan som fick riva och slita…närmare bestämt sitt hår… var Stefan i båset, som hade den mindre tacksamma uppgiften att försöka hålla ordning på alla forwardsbyten. Att försöka få ett udda antal spelare att få speltid, samtidigt som SHC-tjejerna drog på sig utvisningar i parti och minut, samtidigt som spelarna frågar om det är deras tur att hoppa in, samtidigt som någon hoppar in när man inte ska…
Jag har förstått att Stefan nästa säsong funderar på något enklare uppgifter så som att lösa Palestina-konflikten, eller införa demokrati i Nordkorea.
Utvisningar och bytespalaver till trots - SHC-tjejerna skapade flera fina lägen, men hade svårt att trä in den blå ringen.
I båset beordrades alla att ”skjuta högt” och inte lägga ringen mitt i magen. Annika ställde sig i givakt och följde denna order till punkt och pricka när hon just prickade in ledningsmålet via ett distinkt skott i nättaket. 1-0 som tack vare mycket fint målvaktsspel stod sig fram till periodpausen.
I pausvilan samlades tjejerna vid båset där man fick ytterligare lite instruktioner om…just det…att åka mer skridskor och att skjuta högt. Dessutom ritades det om lite i formationerna, vilket snabbt skulle visa sig ge resultat. I öppningen av andra perioden prickade Michelle in två snabba mål vilket gav lite andrum och visst kunde man se lite nerver hoppa ut från SHC-båset.
Å andra sidan såg vi fortsatt SHC-spelare hoppa in i utvisningsbåset, när vi samtidigt lärde oss nyheter som att man inte får byta spelare som kommer in från utvisningsbåset. Man får heller inte använda samma spelare två byten i rad, är en smula motsägelsefullt med tanke på meningen innan?! Som å andra sidan visade sig vara fel information..??
Och mitt bland alla dessa frågetecken stod ytterligare dryga tiotalet frågetecken i SHC-båset och undrade när man skulle spela, vem som skulle in, vem man skulle spela tillsammans med och vem som skulle byta? Utropstecknet själv – Stefan - gav svar på alla tiotusentals frågor, men svaren kanske inte alltid uppfattades av de ivriga vittröjade frågetecknen, som hoppade ut på isen i tid och otid. Det resulterade i sex spelare på isen, fyra spelare på isen eller inga spelare alls på isen?!
När vi väl hade korrekt antal spelare på isen och spelet var igång så var det fortsatt svängigt och spännande. Järna reducerade ett par gånger, men sollentunatjejerna kämpade frenetiskt och lyckades hålla undan. När slutsignalen ljöd rasade tjejerna ut på isen för att fira det efterlängtade och välförtjänta SM-guldet.
Medan guldmedaljörerna åkte ärevarv och tackade publiken smög Hilda och Amanda in i omklädningsrummet med varsin magnumflaska Pommac som man sedan hanterade på bästa sätt genom att tömma innehållet över samtliga svenska mästare.
Segern firades inte bara med kollektiv Pommac-schamponering, utan givetvis även med ”We are the champions”-allsång med tillhörande muffins-ätande.
Coacherna å andra sidan konstaterade det som coacherna alltid konstaterar efter en seger.
”En coachseger”, sa herrarna till varandra med illa dold förtjusning. Givetvis fick man medhåll från sig själva när man nickande instämde i vad man just sagt till varandra.
Här får jag inte plats med mer utan avslutar med:
GRATTIS TILL SM-GULDET TJEJER!
Spelarstatistik
Utespelare
| Namn |
M |
P |
|
Alma Lindqvist |
1 |
0 |
|
Andrea Väätänen |
1 |
0 |
|
Disa Nybom |
1 |
0 |
|
Ellen Granath |
1 |
0 |
|
Josefin Jobs |
1 |
0 |
|
Kajsa Remaeus |
1 |
0 |
|
Magda Sandgren |
1 |
0 |
|
Maja Andersson |
1 |
0 |
|
Michelle Chmil |
1 |
0 |
|
Nelly Nordin |
1 |
0 |
M Spelade matcher
P Poäng
